Rosanna & Ewelyn

Livet handlar om att prioritera och göra uppoffringar, för det går omöjligen att ha allt – därför gör vi vissa val. Dessa elektioner vi gör i livet kommer ibland att vara mer synliga och uppenbara för allmänheten än vad de är för oss själva, eftersom det alltid är någonting runtomkring oss själva vi negligerar när vi börjar prioritera någonting nytt. Vi förnekar ofta vårt handlande för oss själva för att underlätta vår egen levnadssituation och för att tillfredsställa vårt eget samvete. När vi gör ett utväljande och voterar bort någonting eller börjar prioritera någonting annat högre ska vi alltid minnas att; så vi behandlar andra kommer de börja behandla oss, i både gynnande och missgynnande förbindelser.

Klockan är sex och vi alla samlas i parken för korka upp skumpan och dricka bärs. I hela tre år har vi gått i samma klass, men idag är första gången du lyckats få se hela klassen iförd morgonrock. Tiden har varit knapp men du börjar redan bli lazer. Du har höga förväntningar på dagen. Är det, det faktum att du ska få bevis på att du klarat skolan eller är det lastbilsfärden du ser framemot? För att du tagit dig igenom skolan belönas du med att få göra allting som i skolan annars är strikt förbjudet. Du sitter i aulan och dricker bira i samband med att rektorn håller tal. Även lärarna uppmanar till att du upprätthåller fyllan. Betygen delas ut och snart är det dags att hoppa på lastbilsflaket. Vilket flak dånar mest? Dunka musik, gorma och ständig den eviga tävlan om att låta mest. Flaken är utsmyckade med finurliga liners som skymtas mellan allt björkris. Texten kan lyda: ”innehåller inga spår av nötter”(?!)

Du åker hem och fortsätter dynga med farfar som är åttio och slafsar i dig maten, för att du börjar bli sen till nästa krökar-destination. Tjejernas morgonrock är utbytt mot kläder som är passande för Sensation White, medan killarna ser ut som ett gäng hardstyle-fantaster. Mössan du betalat dyra pengar för har du frivilligt valt att kladda ner med bläck, och denna är viktig att ha på sig, eftersom den fungerar som inträdesbiljett till kvällens fest. Du kommer hem dagen därpå och märker att studentmössan är bortsupen, men att betong-kepan sitter där den ska.

Grattis, du har precis tagit studenten!

VASKA: Socialt fenomen vilket är vanligt inom stekarkulturen, men förekommer i sällsynta fall även bland medelklass och fattighjon. Det är en procedur som är förekommande i krogmiljö då du i baren beställer in en champagne (gärna av finare sort), för att sedan tömma på innehåll över bardisken. Vaskaren utför denna ritual då den fungerar som en så kallad statussymbol.

TRASKA: Liknar fenomenet vaskning då dricka i krogmiljö beställs in och töms i baren. Skillnaden de två fenomenen emellan är att när man traskar beställs drickan in och blir stående i baren, tillskillnad från vaskning då flaskan töms innan du avlägsnar dig. Även detta är en statussymbol.


Ikväll är det vaskning och traskning som gäller. Notan visar 5000 men inte en droppe dricka är drucken. Alla flaskor du beställt står kvar i baren. Grannen som hade bänkat sig vid bardisken är otroligt nöjd över att någon beställt in obegränsat med dricka åt honom under kvällens gång, och som han bokstavligt talat drunknat i. Inte en krona spenderad, men ändå lyckades han åstadkomma en sjuhelvetes fylla. Vilket föredrar du: steka eller snylta?

Dagens nymyntade benämning

PLASKA: Att plaska är ett vanligt fenomen bland personer av en lägre samhällsklass. Ordet är benämningen på det fenomen då du som barbesökare placerar dig vid eller nära bardisken och inkasserar vaskarnas och traskarnas restprodukter.

VARFÖR VASKA OCH TRASKA NÄR MAN KAN PLASKA?

Något jag och min syster ofta diskuterar är dagens alkoholförtäring i samband med att det vankas fest. Mängder av alkohol står högst prioriterat för en lyckad kväll. Alkoholen bokstavligen hinkas och är det viktigaste för samhörigheten på festen. Här kommer poängen. Hur skulle det se ut om vi varje fredag gick till COOP istället för den omtalade glasbanken och bunkrade upp med 10-tal colaburkar inför helgens bravader? Hur vore det om man kom till festen med den nyköpta läsken, spelade cola-spel för att se vem som är vassast på att klunka cola och hetsade varandra till att ständigt dricka mer. Hur gott vore det inte att shotta cola istället för jäger? Samma färg, olika effekt. 

Att glida in på festen med fullproppad bolagspåse och mötas av godkännande blickar. När innehållet väl tas fram och man kan skönja colaburkar istället för öl bemöts man troligtvis av undrande blickar och snabbt därpå droppas frågan;
 – ska inte du dricka ikväll?
 – Jo, det är precis det jag ska. Har köpt massvis av cola. Som du kan se är det givetvis äkta vara. Dyrast på marknaden och ingen budget-variant.

Get the point?

Efter att en gång ha funnit lycka men också förlorat detta tillstånd har lett till att jag sedan dess inte längre känt mig komplett. Den delen av mig som jag en gång delade med mig av förlorade jag till någon annan och återfann aldrig själv. Efter dagen jag slutade identifiera mig med det som tidigare gjort mig lycklig så har jag inte längre känt genuin tillfredställelse med mitt dagliga tillstånd av att vara. Att inte sakna personen i fråga som då frambringade lycka utan att sakna den jag var själv.

Hela vårt liv kretsar kring vårt tänkande och vår inställning till det vi bemöter genom livets långa lopp. Den föreställningen vi har om någonting är den upplevelsen vi synar och får. Även den trosföreställningen vi har är det agerande vi utgår och handlar ifrån. Har du någon gång upplevt hur fel allting känns ena dagen, och nästa dag gällande samma fenomen eller i samma situation känns det lustigt nog bra? Har situationen hunnit förändras under natten, eller har ditt tänkande enbart hamnat i bättre banor och har du istället valt att belysa och framhäva de bättre sidorna just denna dag?

Vi människor tänker, grubblar och skapar uppfattningar utan empiriska grunder och mår också många gånger dåligt över detta. Kan det vara så att ju mindre vi tänker, analyserar och inbillar oss ju lättare blir det att leva? Är det inte också så att den sinnesstämningen vi har överförs till andra människor i vår omgivning? Kanske vore det lättare om vi lade ner alla idéfixeringar om hur verkligheten är och istället började leva utifrån den realitet vi bemöter.




Vad ser du?