Tänk om alla vore likadana - fyfan vad tråkigt!
Någonting jag ständigt får höra är – Hon är konstig. – Han är konstig. – Du är konstig. Jag undrar vad definitionen för vad konstig egentligen är? Många gånger, om inte de flesta gångerna används konstig som synonym till annorlunda. När jag hör ordet konstig får jag direkta associationer till någonting negativt. Det känns som att så fort någonting eller någon är svår att förstå så är denne konstig. Jag tror att det konstiga, eller med andra ord det obekanta bara är något som är annorlunda från en själv. Varför måste vi stämpla andra som någonting konstigt istället för att bara låta denne vara sig själv? Varför är vi ständigt rädda för det som inte är som vi? För att vi tycker att vi är bättre än de som egentligen vågar vara den hon/han är utan att bry sig om vad andra tycker? Vi tenderar att alltid utgå från oss själva, och det innebär även att du kan uppfattas som konstig i någon annans värld. Det normativa vinner en godkännande stämpel för klassifikationen normalitet, men tänk på att alla inte strävar efter att vara normal – det finns många som inte bryr sig om andras godkännande och som nöjer sig med att bara vara som de är.
”Behandla andra som du själv vill bli behandlad” är en utnött fras som tydligt påvisar att många tror att andra vill vara/är som dem. Tänk om och tänk rätt! – Behandla andra som de själva vill bli behandlade.
