Rosanna & Ewelyn

Jag känner distans till många utav huvudpersonerna i mitt liv just nu..

Uppriktigt sagt är jag less på alla som skryter om sina tillgångar, lockar till sig andra med hjälp av sitt förfalskade utseende och identitet, som bryr sig mer om vad bloggerskor äter till frukost än om viktiga saker som händer i världen runtomkring. Det verkar som att de flesta fastnat i denna bubbla som inte ens skulle klara ett nålstick, allting är så skört och illusoriskt. Var tog alla intellektuella, öppensinnade människor med välmening vägen? Att sticka ut från mängden idag är i min mening någonting helt fantastiskt.

Jag började fundera över mitt liv. En begynnande reflektion angående hur mitt levnadslopp sett ut togs vid - jag började tänka på vad jag lämnat och vad jag har kvar, vad jag aldrig tagit emot och det jag strävat efter men aldrig nått. Slutsatsen jag kom fram till är att jag själv är bärare av strukturen i mitt liv. Jag lever som huvudsaklig konstruktör och väljer vilka som mer eller mindre ska få vara med och fabricera dagarna jag kommer fortsätta att leva och låta mig påverkas av. Förvisso befinner jag mig i en värld av ständig påverkan som kommer utöva visst inflytande över min tillvaro, men vad jag vill komma fram till är att jag själv väljer vad som är primärt i mitt liv, och därför bör jag heller inte beklaga mig över min situation, utan istället välja att omkonstruera min vardag om jag således behagar. Det som genomsyrar min vardag är trotsallt sammansättningar av val jag gjort, alltså en konsekvens framställd av mig själv.

Do what You want and get what You need. Lev livet efter egna val, inte efter andras förväntnigar.

Hinder i form av att sätta stopp för sig själv. Stå still även fast det finns chans till att gå. Vänta istället för att kanske kunna få. Avvakta någon annan istället för att vara den som är på. Bevara sin stolthet hellre än att ta tillvara på någon som kan vara en av få?

Vi beställde precis hem en låda av Morbergs vin, återkommer med recension.

Många gånger handlar det om att lära sig att spegla varandra för att få fler än ett perspektiv om ett fenomen, det vill säga att få djupare förståelse för andra människors subjektiva uppleveler, men lik väl för att få andra att göra sig förstådd i dig. Viktigast av allt, att lära oss se på oss själva genom andras ögon och inte enbart utifrån våra egna. När vi agerar, uttrycker oss och drar slutsatser utgår vi från egna reflektioner och glömmer inte sällan att fråga oss själva hur det känns för andra involverade. Människor är unika och tolkar inte samma handling precist. Så glöm inte bort att, bara för att någonting känns bra för dig, behöver det inte vara tillfredställande för en annan.


little plastic horses