Rosanna & Ewelyn

Jaga inte. Var tillmötesgående, öppen och omfamnande. Stå still. Känn efter, delta och våga kliva tillbaka om så behövs. Visa vad du vill. Våga ångra, uttrycka och gör saker även om det anses vara banalt. Njut av din tid, för du vet aldrig när den är förbi.

Du kan uppnå vilken position som helst, bara du anstränger dig tillräckligt för att se dig själv som ett delmoment i din önskan. Framtiden är din, den vandrar ingenstans utan dig. Så, se till att härleda framtiden i den riktningen du vill, dit du önskar att vara. Där du möjligtvis kan stå. Ingenting är omöjligt, ingenting ligger utom oss. Påverkan är stor men du är större. Det är du som leder, du som för. Dansa dina steg rakt in i mål, in i de mål som är uppsatta av dig. Dansa i en takt som är behaglig för dig, bara du gör det i rätt riktning.

Vi söker kontrasten, det oförutsägbara. Vi letar spänning och äventyr. Behöver komma bort från vardagen och bryta allt som kallas för rutiner. Ovetandes och okända träder vi in i en omgivning vi inte heller vet någonting om. Ett land, en stad, ett ställe som vi kommer känna vid när vi åker därifrån. Nu lämnar vi allt det kända för att uppleva någonting nytt, du och jag.

Bild;alafoto

Det kommer en tid då man ställer sig i skymundan och tar avstånd från allt. Förenklar för sig själv genom att göra sig nästintill obefintlig och är inte längre anträffbar. Inte finnas till så som vanligtvis. Distansera sig från offentlighetens största attraktioner, att undvika öppna slagfält. Att enbart vandra längst trygghetens smala stig, genom att begränsa sig själv och istället förutsätta viktigheten i en trygg och stillsam vardag. Den tiden är nu.

För mig har du alltid varit störst. Det har aldrig funnits någon lika bra som du.

Jag minns alla gånger jag kramat dig. Älskat dig, men det jag minns allra mest är när jag såg dig i ögonen och hoppades på att våra stunder tillsammans aldrig skulle ta slut. Även om jag visste att detta kunde vara det sista ögonblicket jag skulle få dela tillsammans med dig.

För mig har du aldrig varit en klippa. Aldrig förrän nu. Jag har aldrig tidigare förstått din storhet – jag har alltid bara vetat och känt att du varit stor, och det har, för mig, varit skäl nog till att älska dig mer än livet. Ibland behöver man inte alltid förstå för att veta.

Du har dock växt i takt med tiden som gått och idag kan jag också förstå vem du var, och inte bara hur du var. Jag kan säga att jag är glad att jag valt att älska dig så som jag gjort, för det finns ingen, och har aldrig funnits någon, som varit lika bra som du.

Har du någon gång känt att något ont är på väg att hända, och att du väntar på ett budskap som du fasar nå fram? En känsla inom dig som växer, en ovisshet som börjar gro. Känslor som du inte är van vid, känslor du inte förmår att hantera. Att något du inte kan leva utan är på väg att försvinna. Överväldigande, utom kontroll. Orättvist och förödande. Hjärtskärande, livshotande.

Spänningen i det ouppnåeliga

En smula smakar sannerligen mer än bara bra
Det jag inte får, det vill jag bara ha

Så nära men så långt ifrån.
Närvarande men inte tillgänglig.
Berörd men inte öppen mottaglighet.
Vilja men samtidigt avvisa.

Tillsammans; enade, glada och sprudlande. På plats är vi mousserande, på toppen. Olika men samma gemenskap. Samma glädje, samma sorg. Snart samlade, snart fredag.