-
life is life
En korrelationsstudie
-
Måla hela min värld
Kärlek är livets högsta konst och största utmaning. Var dag har sina penseldrag och är bestående av antingen färgglada eller mörkare nyanser, möjligen hela färgskalan. Vi slutar aldrig färga varandra utan står i en målandeprocess där inget slutgiltigt, fast eller koncist resultat kommer att presenteras. Kanhända att vi periodvis känner att vi inte vill ändra på någonting, men bara för att känslan av att vara tillfreds är uppdagad utesluter det inte förändringens eventualitet. Varje tillstånd är någonting temporärt, så njut av livets alla glada färgtoner när du tillfällighet ges, och försök minnas ljuset när hela din värld är avbildad i svart. Glöm heller inte bort att; ett liv måste bestå av fler än en kulör för att kunna urskilja färgernas kontrast, och allting behöver inte vara svart eller vitt, utan det finns fler färgskiftningar för att kunna skapa ett fullkomligt motiv.
söndagens;
< Som så många gånger förr>
Ögonblicket då det uppenbaras att du var utbytbar..skapar
Känslan av att ha blivit ersatt och där med sviken..vilket resulterar i
Andrahandsprioritet som motsvarighet..finner du
Arrogans som acceptans?
*
fet.
-
I miss you.
Jag känner distans till många utav huvudpersonerna i mitt liv just nu..
-
Enkelhet som svårighet
Uppriktigt sagt är jag less på alla som skryter om sina tillgångar, lockar till sig andra med hjälp av sitt förfalskade utseende och identitet, som bryr sig mer om vad bloggerskor äter till frukost än om viktiga saker som händer i världen runtomkring. Det verkar som att de flesta fastnat i denna bubbla som inte ens skulle klara ett nålstick, allting är så skört och illusoriskt. Var tog alla intellektuella, öppensinnade människor med välmening vägen? Att sticka ut från mängden idag är i min mening någonting helt fantastiskt.
Den fria viljan
-
Makthavare över det egna livet -ingen passagerare utan styrman!
Jag började fundera över mitt liv. En begynnande reflektion angående hur mitt levnadslopp sett ut togs vid - jag började tänka på vad jag lämnat och vad jag har kvar, vad jag aldrig tagit emot och det jag strävat efter men aldrig nått. Slutsatsen jag kom fram till är att jag själv är bärare av strukturen i mitt liv. Jag lever som huvudsaklig konstruktör och väljer vilka som mer eller mindre ska få vara med och fabricera dagarna jag kommer fortsätta att leva och låta mig påverkas av. Förvisso befinner jag mig i en värld av ständig påverkan som kommer utöva visst inflytande över min tillvaro, men vad jag vill komma fram till är att jag själv väljer vad som är primärt i mitt liv, och därför bör jag heller inte beklaga mig över min situation, utan istället välja att omkonstruera min vardag om jag således behagar. Det som genomsyrar min vardag är trotsallt sammansättningar av val jag gjort, alltså en konsekvens framställd av mig själv.
Do what You want and get what You need. Lev livet efter egna val, inte efter andras förväntnigar.