-






life is life


En korrelationsstudie

Bland icke existerande kausala samband försöker jag bilda mig en uppfattning om hur allting ter sig – hur allting ligger till. Jag har lust att börja ljuga, men även om sanningen gör ont måste jag möta den i vitögat. Detta har fortskridit länge nog. Jag är fast och jag har inte tid, för framtiden kan inte vänta – jag måste hinna med.
Snälla, vi löser det här och åker iväg.
Bland icke existerande kausala samband försöker jag bilda mig en uppfattning om hur allting ter sig – hur allting ligger till. Jag har lust att börja ljuga, men även om sanningen gör ont måste jag möta den i vitögat. Detta har fortskridit länge nog. Jag är fast och jag har inte tid, för framtiden kan inte vänta – jag måste hinna med.
Snälla, vi löser det här och åker iväg.

-


Måla hela min värld



Kärlek är livets högsta konst och största utmaning. Var dag har sina penseldrag och är bestående av antingen färgglada eller mörkare nyanser, möjligen hela färgskalan. Vi slutar aldrig färga varandra utan står i en målandeprocess där inget slutgiltigt, fast eller koncist resultat kommer att presenteras. Kanhända att vi periodvis känner att vi inte vill ändra på någonting, men bara för att känslan av att vara tillfreds är uppdagad utesluter det inte förändringens eventualitet. Varje tillstånd är någonting temporärt, så njut av livets alla glada färgtoner när du tillfällighet ges, och försök minnas ljuset när hela din värld är avbildad i svart. Glöm heller inte bort att; ett liv måste bestå av fler än en kulör för att kunna urskilja färgernas kontrast, och allting behöver inte vara svart eller vitt, utan det finns fler färgskiftningar för att kunna skapa ett fullkomligt motiv.




söndagens;







< Som så många gånger förr>





Ögonblicket då det uppenbaras att du var utbytbar..skapar

Känslan av att ha blivit ersatt och där med sviken..vilket resulterar i

Andrahandsprioritet som motsvarighet..finner du

Arrogans som acceptans?


*


fet.


-


I miss you.

Jag känner distans till många utav huvudpersonerna i mitt liv just nu..




-


Enkelhet som svårighet

Uppriktigt sagt är jag less på alla som skryter om sina tillgångar, lockar till sig andra med hjälp av sitt förfalskade utseende och identitet, som bryr sig mer om vad bloggerskor äter till frukost än om viktiga saker som händer i världen runtomkring. Det verkar som att de flesta fastnat i denna bubbla som inte ens skulle klara ett nålstick, allting är så skört och illusoriskt. Var tog alla intellektuella, öppensinnade människor med välmening vägen? Att sticka ut från mängden idag är i min mening någonting helt fantastiskt.





Den fria viljan

Du som människa gör ständigt val - aktiva val eller omedvetna impulser.

Existerar det verkligen någonting så som den fria viljan? Är det möjligt för en människa att ansvara för sitt eget liv, eller är vårat livsöde fördömt till att bli en produkt av ett kroniskt maktutövande samhälle? Många gånger, och oftast, är vi medvetna om de val vi gör, men är vi egentligen slavar under den samhällskonstruktion som florerar? Utövar samhällets struktur våld emot oss och vi har inget annat val än att agera lakejer och föja dess normer och värderingar?
Du kan göra medvetna val och agera utifrån din egen princip-ram, men hur har denna rad av moraliska principer slagit rot i ditt inre? Du skulle gärna vilja påstå att det är på grund utav dig som du är den du är,  men om den sociala interaktionen så ofta understryks, måste det handla om en form av social påverkan. Vi influeras av andra, och vi vill gärna passa in. Det kan vara okej att sticka ut ibland,  men inte så pass myckat att du mister medlemskapet till den mänskliga gemenskapen. Så.. är du den faktiska makthavaren i ditt eget liv?
Vi råds till att vara kritiska till vårat eget omdöme, och det känns inte mer än rätt. Du skall gå din egen väg, men vad är din egen väg? Kan man ha en helt egen väg, eller är den egna vägen också ett socialt alster? Hur ska man kunna veta vad du egentligen vill, och vad som är någon annans ståndpunkt?
Vi vill främja den fria viljan, men vi uppmanar inte till anarki. Det kan kännas paradoxalt, men visst är det så att vi människor till en viss del föredrar att agera efter en viss ordning och ett regelverk. Majoriteten har medvetet valt att följa samhällets mönster. Kanske på grund av att trygghet är ett av de stora mänskliga behoven, men kanske är det också så att vi vill bli påverkade till att tycka någonting. Om ingen valt vad du ska tycka, vad skulle du tycka då?

-


Makthavare över det egna livet -ingen passagerare utan styrman!



Jag började fundera över mitt liv. En begynnande reflektion angående hur mitt levnadslopp sett ut togs vid - jag började tänka på vad jag lämnat och vad jag har kvar, vad jag aldrig tagit emot och det jag strävat efter men aldrig nått. Slutsatsen jag kom fram till är att jag själv är bärare av strukturen i mitt liv. Jag lever som huvudsaklig konstruktör och väljer vilka som mer eller mindre ska få vara med och fabricera dagarna jag kommer fortsätta att leva och låta mig påverkas av. Förvisso befinner jag mig i en värld av ständig påverkan som kommer utöva visst inflytande över min tillvaro, men vad jag vill komma fram till är att jag själv väljer vad som är primärt i mitt liv, och därför bör jag heller inte beklaga mig över min situation, utan istället välja att omkonstruera min vardag om jag således behagar. Det som genomsyrar min vardag är trotsallt sammansättningar av val jag gjort, alltså en konsekvens framställd av mig själv.

Do what You want and get what You need. Lev livet efter egna val, inte efter andras förväntnigar.



-




RSS 2.0