Att vara men att inte representera.
Min talförmåga och tankeprocess har inget vidare samspel. Jag spottar ord men tankarna läggs åt sidan. I samma sekund som orden lämnar min mun biter jag mig i läppen och undrar vad som precis hände. Tankarna plågar mig efteråt istället för att finnas tillgängliga när dem efterfrågas. Jag förstår inte vad som händer, jag förstår verkligen inte vad jag gör. Jag har gått miste om förmågan att marknadsföra mig socialt och förmedlar en förvrängd bild utav det jag står för, den jag i själva verket är. Jag anser mig själv inte vara representativ för mina egna värderingar och är inte heller något optimalt ideal.
En person, två personligheter. En auktoritär och en verklig.
Kommentarer
Trackback
