Rosanna & Ewelyn

Ibland känns det som jag spelar i en egen symfoni, solitär och allena. Stundvis känner jag mig tillfreds, andra dagar förundrad. Unik eller avvikande har jag inte förmågan att avgöra mellan, jag tror bådadera stämmer in, kanske något tar över. Jag har fallenhet att se mycket, reflektera och förstå men saknar kapacitet att samspela och dela med mig, att ge andra förståelse av mitt kunskapande, mitt förstånd. Oftast känner jag mig som storhetens åskådare, förståndets mästare men ibland känner jag mig som det som objektifieras och ifrågasätts. Vad jag iallafall tror är att jag är glad att jag inte är tillgiven det normativa. Har en känsla av att det deskriptiva har större benägenhet, mer storartat avgörande och betydande roll.



Bild; R.L