-

Som fallet guld bredde sig stranden ut längs Poseidons uråldriga rike. Som korn av lycka låg stranden intill havet. Stilla, men på en och samma gång; fullt utav liv.


Skridande närmade hon sig sitt förflutna, det förgångna, sin framtid och sitt nu. Svärmande längs en väg utav hopp och längtan andades hon in livet. Likväl sökte hon efter kärnpunkten i hennes dröm - han som fått henne att vilja slå sig fri, lämna allt som varit tryggt, riskfritt och stabilt. Vankandes ned längs stranden uppdagade hon värmen som kan fylla ett hjärta när man är kär. Där stod han.


Ljudlösa toner spelades i en intagande melodi, för bara de två. Vackrare tonverk hade hon aldrig hört, och med ens önskade hon att hon kunde dela med sig av dessa ljudlösa viskningar till hela världens besättning.


Hon närmade sig honom, men stannade en bit innan hon skulle ha varit framme.

Hon behövde samla till sig mod. Hon visste inte hur hon skulle bemöta honom igen. Hur skulle han bemöta henne? Ville hon verkligen veta? Hon bestämde sig för att stanna där hon var. Han skulle få bemöta henne.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0