Rosanna & Ewelyn

Förväntan idag, främst på oss unga individer, är av övermäktigt slag. Det handlar om att passa in inom ramarna av andras förväntningar som finns på oss som personer istället för att ägna vår tid åt vad våra liv borde gå ut på, att leva ut vår egen identitet. Identiteten idag ligger i samhällets händer och tycks förändra varenda själ till vilket pris som helst. Vi alla verkar vilja framställa det som krävs istället för att släppa alla krav och frigöra oss själva. Varför låsa in sig under andras bestämmande där det egna värdet går förlorat istället för att helt och hållet själv forma sitt jag?

Våga vara den unika individ du faktiskt är istället för att fortsätta spela detta kollektiva jag. Ditt bekymmer bör inte vara att andra ska sluta uppskatta dig som person, utan det egentliga problemet är att du inte tillåter dig själv att spela ut din verkliga natur. Dölj inte sanningarna om dig själv, utan stoltsera och tillåt dig vara glad. Vi alla har rätten till att leva vårt enskilda liv, ge dig själv den förtjänsten och du kan numer uppskatta var dag.

Jag är inte rädd för att inte passa in, utan min rädsla är att bli som alla andra..

Det globala fenomenet Facebook har blivit en allt mer utmärkande del av den västerlänska människans tillvaro och livsstil. Facebook som är ett virtuellt och socialt nätverk för dagens individ hjälper många att skapa en önskvärd identitet, genom egen reglerat informationsflöde som når ut till allmänheten, eller utvald skara. Du som individ får alltså tillgång till en plattform där du samlar önskvärd mängd av människor som ska få ta del av information du vill ska nå dessa. Den utvalda skaran människor är oftast människor du själv anser skulle kunna bidra till en önskvärd profil i det sociala livet. Ditt sociala nätverk på Facebook är alltså inte endast vänner och bekanta, utan ofta personer som anses bra att figurera tillsammans med, då du själv är medveten om att du reflekteras utifrån dessa bekantskaper. Inte så olikt din reella värld kan tyckas, men allt som sker på Facebook tar sig form i allt större skala och i ett välplanerat spelupplägg.

På Facebook har du alltså möjligheten till att måla upp en både existerande- och icke existerande identitet och image. Den personen som socialiserar i din virtuella kreation är någon du i allra högsta grad önskar att du var i reellt sammanhang. Du framhäver alltså sidor du tycker och tror är viktiga för både dig och dina medmänniskor. De egenskaper din skenbara individ erhåller är de du önskar besitta, eller vet att du erhåller, men istället vill framhäva, för att samtidigt dölja påtagliga och existerande skavanker. Du har alltså makten att skapa en, i din mening, perfekt roll. Du väljer att publicera fördelaktig information som skall nå önskad publik, parallellt med att dina nedsättningar hålls inlåsta i ditt väl undangömda skrin av hemligheter. Du påstår att du aldrig avsäger dig makten i denna elektroniska kontext. Du vill tro att du är fullmäktig tronhavare av ditt kungarike. Eventuella hot som riskerar din skenbart perfekta identitet, avlägsnas lätt genom en knapptryckning. Bekantskaper på Facebook som får din karaktär att verka tvivelaktig, bör inte få ta del av utvalt informationsflöde och elimineras genom att tas bort från ditt podium och din umgängeskrets. Facebook ger dig alltså möjligheten till att få vara den du vill bli.

I din faktiska värld består din levnadsbana av oändligt många olika sammanhang, och varje sammanhang efterfrågas skilda ansikten och bäst lämpad identitet. Du som individ har alltså en hel uppsättning av olika identiteter som gör sig både bättre och sämre i rådande kontext. Den personen du presenterar i ditt hem, är inte den samme som dina kollegor möter i sitt arbete, men alla dessa roller figurerar i begreppet du kallar dig själv. Olika identiteter blir alltså mer och mindre viktiga beroende på sammanhang, och du är alltid angelägen om att försvara den identitet som du valt att presentera. Även identiteter som är gemensamma för en hel nation kan göra sig mer påminda i uttalad kontext, då den individuella identiteten faller i skymundan. I förhållande till detta kan din facebook-karaktär skapa problematik. Facebook kräver att du anpassar din virtuella identitet efter alla dessa olika kontexter som ditt liv består av, då ditt kontaktnät här korsas på ett och samma ställe. Ett fenomen som är ovanligt i det verkliga livet. Den karaktär som du framställt som dig själv möter därmed otroligt stor risk till att bli kritiserad, då blott ett fåtal personer uteslutande känner till den person du figurerar som på Facebook. De flesta i ditt kontaktnät känner igen dig som någon annan.

Du vill alltså tro att du erhåller makten till att skapa din värld, din identitet och agera utefter eget tycke, fast du egentligen är väldigt begränsad i ditt handlande. Din informationsutdelning på Facebook måste planeras noga, för att stämma överens med alla dina sociala roller. Den du vill vara måste alltså också vara den andra redan tror att du är. Samtidigt som du inte vill avslöjas som en bedragare av andra vill du inte heller vara den som äventyrar att demaskera din egen Facebook-identitet som en falsifikation. Makt i sig går inte att identifiera, eftersom allt du gör och upplever är någon form av makt som erhålls eller underkastas. Du vill tro att du är en fri människa, men i och med att makt alltid existerar finns ingen egentlig frihet. Frihet går inte att särskilja från makt. Alla val du gör är baserade på ett urval av alternativ som presenterats för dig. Din frihet ligger alltså i att du har option att själv välja ett presenterat alternativ som du tycker lämpar sig för just dig och ditt önskade resultat. Vissa gånger är selektionsurvalet större och i andra sammanhang mer komprimerat. Samhället har en otrolig påverkan på din självbild och hur du definierar din person. Gemensamt skapar ni varandra, och ni kommer ha ett ihållande partnerskap hela livet ut. Det egna handlandet bör därför ses på med kritiskt öga, eftersom du själv bör vara medveten om varför du är den du är, och varför har du valt att forma den livsstil du har. Din Facebook-profil kan alltså betraktas som ett resultat av personliga önskemål och alla dina kontakter i ditt elektroniska samhälle. De ord och bilder du använder för att uttrycka din person måste planeras noggrant för att de ska passa in i en redan existerande värld. Samtidigt som dina ord performativt skapar din verkligenhet, lever du redan ett liv fullt av existerande uttryck som styr vilka ord du kommer att använda.

Du definierar dig själv utifrån andra. Inte utan motpunkt kan du skapa dig en uppfattning om vem du är och vad du vill bli. Genom att du vet vad andra tycker, vet du också vad du själv tycker. Demokratiskt sett skall man inte döma andra, eftersom dina åsikter är frivilligt uttryckta, och endast en fullt bildad människa sägs ha rätten att lägga en värdering kring någon annan och sig själv. Ändå söker vi alla någon form av bekräftelse, för att kunna avgöra om vårt eget handlande är godtagbart eller inte. Detta gör vi för att strävan om fullständig acceptans är människans utopi. Du och din karaktär publicerar en tanke på Facebook, och omedelbart fylls din brevlåda med positiva och negativa utlåtanden om det du precis delgivit. Du suktar efter dessa utlåtanden, och helst av allt önskar du ett unisont gillande. Ofta händer det att du inte får någon respons, och detta tolkar du som negativitet i förhållande till din person, och du förstår att du måste göra en adaption av din karaktär och nämner aldrig liknande information en andra gång. I denna kontext underkastar du dig makten i den stunden du vill göra en finjustering av dig och din identitet. Det du bör ha i åtanke är att ingen man någonsin blir fullt bildad, så vem erhåller egentligen rätten att lägga en värdering kring dig? Bredare kunskap leder till större förståelse. Med livet blir du alltså större – en större och mer utpräglad version av dig själv. Ditt handlande påvisar vem du är eller vem du vill bli, men inte förrän du har förändrats kan du själv se vem du en gång var. I och med att du får större förståelse för dig och ditt handlande kan du också se på andra med ett mindre dömande öga. I denna fortlöpande process lär du alltså känna livet. Du är ditt liv, och du är på en resa till att lära känna dig själv och din omvärld.

För att lära känna dig och andra bör du även reflektera över varför vi människor handlar på det sättet vi gör. Visserligen är detta exempel om Facebook skrivet i sin extremitet, men i en viss grad använder gemeneman samma typ av agerande i sin verklighet och i sin vardag. Vi förhåller oss till normer och värderingar som vi tillsammans skapat för att senare rasera. Inga begrepp är därför konstanta, eftersom vi befinner oss en ständigt utbildande process. Tillsammans med ytterligare kunskap transformeras din panoramavy över världen, och med denna nya information omvärderar du, och vi, ständigt vår syn på livet. Vi utvecklas och vi utvecklar vårt samhälle, men trots förändring finns ändå alltid värderingar kring normalitet och önskvärdhet. Denna uppfattning om normalitet är också kulturellt betingad, och skiljer sig markant vissa länder emellan. Varje människa vill på något sätt få ett godkännande, eller passa in i utvald hegemonisk diskurs. Vilken som anses vara den viktigaste kategorin att tillhöra varierar från person till person, och grundas i vad du själv bedömer vara utav mest värde i förhållande till dig själv.

Det som är viktigt att ta i betraktelse är att eftersom varje enskild individ strävar efter någon form av acceptans, behövs kategoriseringar. Inte ofta bedömer du dig själv enbart efter ett avgörande betyg som omfattar hela din person, utan mer än gärna delar du upp dina egenskaper och färdigheter i kategorier och bedömer hur väl du uppfyller kriterierna för varje enskild grupp. På samma sätt går vi till väga när vi betraktar andra. Även om du inte sägs erhålla rätten att döma någon, kommer du alltid att lägga någon värdering i det du bemöter. Du kan aldrig se objektiviteten i din omvärld, eftersom din värld är subjektiv och tillhör dig. Detta trots att vi tillsammans skapat existerande struktur genom interaktion. Vi har tillsammans skapat ramen för normalitet, men din kunskapsram avgör hur dina ögon skönjer din verklighet och dess invånare. Du betraktar dig själv som motpol till dina medmänniskor, och du beskådar även gemeneman i förhållande till dig själv. Kategoriseringar existerar eftersom vi vill förenkla det otroligt komplexa liv vi omsluts av. Vi vill skapa struktur och göra generaliseringar, eftersom att betrakta varje enskild individ som någonting nytt skulle vara allt för tidskrävande och avancerat för oss människor. Att kontra livet i den riktningen skulle lämna oss alla i ett tillstånd av oförstånd, eftersom utan generaliseringar existerar inga samband.

Tillsammans med varje kategori medföljer en rad egenskaper som du förväntas ha, för att passa in i denna grupp. Erhåller du inte dessa egenskaper ifrågasätts du omedelbart som kandidat till att få tillhöra denna kategori. Om avvikelser från den hegemoniska diskursen kan skönjas uppstår en viss frustration hos oss människor. Vi blir förbryllade då vårt tankemönster inte stämmer överens med den reella verkligheten framför oss. De kategorisaringar som finns är otroligt viktiga för oss, då de är grundläggandeför vår tankestruktur. Vi vill ogärna konstruera om befintliga bilder och ramar, och försvarar därför vår uppfattning tills vi i någon form överbevisas motsatsen.

En av de mest fundamentala kategorierna vi erhåller i vårt tankemönster handlar om genus och kön. Manligt och kvinnligt. Frågan kring genus är en social konstruktion och könet är det första vi tar i betraktelse då vi möter en annan individ. Vi har skapat oss en ideell bild av både en man och en kvinna, och möter du en individ som är tillräckligt avvikande från någon av dessa kategorier ställs du inför en konfundering. Dessa kategorier är grundade utifrån de biologiska skillnaderna som faktiskt existerar könen emellan, men alla egenskaper som tillskrivits respektive kön är baserade på generella antaganden och samband. Vi förmodar att kvinnor är känsliga och omtänksamma medan män är hårda och stridslystna. Det är därför viktigt att belysa att kausala samband aldrig går att påvisa. Det är viktigt att minnas att schablonerna vi skapat inte gäller alla, utan är stereotypiseringar utifrån tidigare erfarenheter som vårt samhälle har bjudit på. Med detta i åtanke – vad är det vi människor försöker eftersträva? Acceptans och fullständig perfektion. Existerar perfektion?

Eftersom alla människor har en subjektiv syn på sin omvärld, antas bilden av perfektion skilja sig åt människor emellan. Vi alla förhåller oss till normer och värderingar, men kunskapsramen ser olika ut för alla. Vi förhåller oss aldrig till vår omvärld på ett objektivt sätt, eftersom objektiviteten är omöjlig att nå, då den information du erhåller aldrig går att radera från ditt psyke. Då bör du kanske ställa dig frågan. Vems normalitet är det du försöker eftersträva? Vore det inte mest logiskt att värdera din person utifrån personella mått och inte eftersträva någon annans ideal? Vem har mer kunskap om dig än du själv? Vem, om inte du, kan göra en rättvis bedömning av vem du är? Logiken i att du söker någon annans godkännande kan antas ligga i att du söker någon form av validitet i din egen bedömning av dig själv. Du söker medhåll från dina medmänniskor, för att påvisa ett korrekt levnadssätt. Du vill inte grunda dina sanningar på anataganden, och söker därför efter påvisad fakta. Detta verkar onekligen förståndigt, men att föredra vore att du istället valde att se på dina egna handlingar med kritiskt öga och utifrån det utvärdera dina tankar och motiv. Se på vem du vill vara, och inte vem andra vill att du ska vara. Din omvärld och Facebook kan ses som något onödigt ont, då du tolkar dess syfte till att vara något som skall utfärda dig ett godkännande betyg i förhållande till om du lyckats som människa eller ej. Omfamna istället fenomenet och se det som en källa till kunskap och mänsklig variation!