Rosanna & Ewelyn

Frihet går inte att särskilja från makt 

Makt i sig går inte att identifiera, eftersom allt du gör och upplever är någon form av makt som erhålls eller underkastas. Du vill tro att du är en fri människa, men i och med att makt alltid existerar finns ingen egentlig frihet. Alla val du gör är baserade på ett urval av alternativ som presenterats för dig. Din frihet ligger alltså i att du har option att själv välja ett presenterat alternativ som du tycker lämpar sig för just dig och ditt önskade resultat. Vissa gånger är selektionsurvalet större och i andra sammanhang mer komprimerat.

Du har som människa valet att handla utanför normer och värderingar, men de val du gör baseras på tanken kring vad som lämpar sig bäst för dig - det som får mest positiva effekter. Dina val baseras alltså på det som anses vara bäst för det kollektiva. I det stora hela. Det som gynnar gemeneman kommer i slutänden gynna dig.

Vi påverkar och blir påverkade och tankemönster om normalitet finns uppmålade i vårt inre. Vi handlar alltså tillsammans. De ord och handlingar du använder för att uttrycka din person måste planeras noggrant för att de ska passa in i en redan existerande värld. Samtidigt som dina ord performativt skapar din verkligenhet, lever du redan ett liv fullt av existerande uttryck som styr vilka ord du kommer att använda. Du definierar dig själv utifrån andra. Inte utan motpunkt kan du skapa dig en uppfattning om vem du är och vad du vill bli. Genom att du vet vad andra tycker, vet du också vad du själv tycker.

För att lära känna dig och andra bör du även reflektera över varför vi människor handlar på det sättet vi gör. Vi förhåller oss till normer och värderingar som vi tillsammans skapat för att senare rasera. Inga begrepp är därför konstanta, eftersom vi befinner oss en ständigt utbildande process. Tillsammans med ytterligare kunskap transformeras din panoramavy över världen, och med denna nya information omvärderar du, och vi, ständigt vår syn på livet. Vi utvecklas och vi utvecklar vårt samhälle, men trots förändring finns ändå alltid värderingar kring normalitet och önskvärdhet. Denna uppfattning om normalitet är också kulturellt betingad, och skiljer sig markant vissa länder emellan. Varje människa vill på något sätt få ett godkännande, eller passa in i utvald hegemonisk diskurs. Vilken som anses vara den viktigaste kategorin att tillhöra varierar från person till person, och grundas i vad du själv bedömer vara utav mest värde i förhållande till dig själv. Hela livet är ett maktspel, och du avgör om du vill underkasta dig makten eller agera makthavare. Du handlar alltid utifrån det mest fördelaktiga perspektivet – din kunskapsnivå avgör ditt agerande. Vi underkastar oss makten oftare än vi kräver den. Ofta är det fördelaktigt att underkasta sig makten, för att kunna skapa gemensam harmoni, och inte endast personlig tillfredställelse.

Kunskapens början är människans undran – Aristoteles 

Visserligen håller jag med i påståendet om att vi lär oss i undrande tillfälle, och det är kanske då vi lär oss i störst utsträckning, men även i icke-undrande skede finns möjlighet till ny kunskap. Vi lär oss ständigt, om vi är mottagliga för utveckling. Varje dag är ett nytt lärotillfälle. Nya erfarenheter leder till större förståelse i förhållande till vår omvärld och oss själva. Alla tillfällen är lärotillfällen, för inget sammanhang är likt något annat. Du är aldrig den samme som du var igår. I dagens kontext är du någon annan på grund av nya intryck, möten och reflektioner.

Å andra sidan vill jag medge att det är i reflektionen som kunskap föds. Dina funderingar kring livet bidrar till större förståelse. Lägger du inte en tanke kring hur saker och ting ter sig kommer du aldrig att förstå livets samband. Kanske har du förstått att vissa saker tar sig uttryck på bestämda sätt, men utan reflektion kring varför, kommer du aldrig nå den djupare förståelsen kring livet.

Båda förhållningssätten till att bemöta livet, med eller utan reflektion, är ett okej sätt att kontra livet. Vi alla väljer den bästa vägen att leva med den kunskap som vi själva erhåller. Så som du lever idag, lever du inte imorgon.

Jag vill inleda med dilemmat som uppstår då ett nyfött barn inte har någon given könsidentitet, och föräldrar tvingas välja det kön barnet skall tillhöra, och vilka aspekter man anser vara viktiga i förhållande till val av kön. Det fundamentala problemet kring dilemmat framkommer då man belyser frågan om hur vi faktiskt identifierar ett kön. Är det socialt eller biologiskt betingat?

Syftet med texten är att belysa den vikt samhällets normer och värderingar har gällande vår identitet och hur vi klassificerar oss som antingen man eller kvinna. Hur kan vi som människor avgöra om samhället och vår uppfostran haft en betydande roll i vår egen könsidentifiering? Grundläggande begrepp som könsidentitet och social konstruktion väger tungt i utformandet av texten, och jag använder dessa för att bygga upp en bild av hur vi som människor förhåller oss till begreppet kön i sig. Även begreppet biologi nyttjas som stödpelare i handlingen av texten, men förfaller som förhållandevis oviktigt i relation till människors identifiering av kön, då jag menar på att de sociala aspekterna ligger i fokus då vi tillsammans skapat en bild av vad som är en man och vad som är en kvinna.

Jag vill ändå belysa att det finns biologiska skillnader könen emellan (kromosomer och könshormoner), men att det alltid finns undantag som bekräftar regeln, och därför anser vi människor inte att biologin är det mest avgörande i det dilemma som föräldrarna i denna belägenhet ställs inför. Jag menar på att vi människor generellt, och i sakfråga, grundar beslut på samhällets normer och värderingar, och föräldrar i denna situation väljer det kön de tror barnet har mest fallenhet att likna, socialt sett. Texten belyser aspekter kring kön och identitet, och tanken om att vi människor definierar oss som män eller kvinnor på grund av hur samhället ser ut, och de diskurser som det faktiskt rymmer, känns inte helt otänkbar. Det som dock inte belyses lika starkt är vilken påverkan den biologiska skillnaden, könen emellan, faktiskt har.

Om inte samhället hade definitiva normer och värderingar kring vad som anses vara manligt och kvinnligt, om det inte fanns regler för hur kvinnor och män skall bete sig och se ut, skulle fenomen som könsbyten då existera, och skulle föräldrar med tvekönade barn stå inför ett så stort dilemma?

Hur känner man att man tillhör ett kön, och inte ett annat? Beror det på vad man gillar att sysselsätta sig med, eller hur man föredrar att gå klädd? Finns det verkligen en biologisk intuition av könstillhörighet eller är den känslan en samhällskonstruktion? Den frågan känns omöjlig att svara på, eftersom det alltid kommer finnas förväntningar kring män och kvinnors roller i samhället, och du som människa kommer endast vara en del av den rådande strukturen. Vårt samhälles skepnad kommer heller aldrig att vara värderingsfri. Du kan alltså aldrig frigöra dig från det sociala, men heller aldrig från det biologiska, och inta en objektiv roll.

Vet du att du är en tjej, eller vet du att du är det, eftersom någon talat om för dig vilken grupp av mänskligheten du tillhör? Det finns biologiska skillnader män och kvinnor emellan, men de kvinnor eller män som väljer att göra ett könsbyte – vad grundar de sina val på? Passar de inte in i den hegemoniska diskursen för respektive kön, eller finns det en bidragande biologisk faktor. Om den faktorn existerar – hur kan man födas i fel kön? Fick själen fel stomme? Handlar det om att beteenden anses vara könsbundna och accepterade socialt utifrån detta, eller handlar det helt enkelt om att du känner att du är född med fel genitalier?

Det sägs att vi föds med vissa egenskaper och beteenden, och om du då föds som kvinna, men saknar de kvinnliga attributen, är det då du förstår att du är en man? Om samhället varit utformat så att vi inte varit indelade i grupper om manligt och kvinnligt, hade behovet av att byta kön ändå existerat? Hade känslan av att ha fötts i fel kropp förekommit trots detta? Handlar det om biologi eller samhällets struktur?

Vem är du och vem tillhör din kropp? Är din identitet könsbunden och kontrollerad av ett maktutövande samhälle, eller är det biologin som styr din person?

Om man utgår ifrån maskulinitet i sig, så har vi en markant schablonbild för hur en man skall se ut och bete sig, och en annan bild för hur en kvinna skall vara. Det finns alltså en stereotypisering för dessa två kategorier. Vi förmodar att män är macho och stridslystna, medan kvinnor antas vara omhändertagande och känslosamma. Männen målas upp som livets makthavare, medan kvinnan står i bakgrunden och agerar statist. Detta grundas på alla de manliga fördelar som livet tycks erbjuda, och lever kvar sedan vårt föråldrade samhälle. Kvinnan har tagit hand om hemmet, medan mannen tagit hand om resterande sysslor. Kvinnan saknade förr mycket rättigheter som hon erhåller idag, men alltid har mannen varit den som tycks dra i alla tyglar. Jag menar att alla de fördelar som mannen fortfarande erhåller beror på det faktum att vi räds konsekvenserna för vad som händer då mannen nekas någonting.

Det viktiga är att minnas att dessa bilder av män och kvinnor är generella porträtteringar. Skall vi alltid behöva dömas endast utifrån vårt kön? Glömmer vi bort individen i den stund då vi tillskriver oss ett kön? I det tillfälle då du kategoriserar dig som man eller kvinna tillskrivs du en rad egenskaper, som du inte alltid kan stå för. Du blir den uttalade bilden för din kategori. Vem är du och vem är ditt kön? Hör ni ihop?

Generellt så gillar män motorer, och smink anses vara ett kvinnligt intresse. Om du är man och gillar smink, är det då du känner behovet av att byta kön? Om det varit socialt accepterat att vara man och bära smink, hade vi då kunnat sudda ut begreppet transvestit? Kan man vara någon annan än den man är och föds till? Avgör ditt utseende din identitet?

Om jag känner att mina egenskaper stämmer bättre överens med en ko's, är det då jag tar bilen till IKEA och köper mig ett koskinn och använder som kappa? Kan man inte bara vara den man är, och ägna sig åt det man tycker om?