Rosanna & Ewelyn

Existerar det verkligen någonting så som den fria viljan? Är det möjligt för en människa att ansvara för sitt eget liv, eller är vårat livsöde fördömt till att bli en produkt av ett kroniskt maktutövande samhälle? Många gånger, och oftast, är vi medvetna om de val vi gör, men är vi egentligen slavar under den samhällskonstruktion som florerar? Utövar samhällets struktur våld emot oss och vi har inget annat val än att agera lakejer och föja dess normer och värderingar?

Du kan göra medvetna val och agera utifrån din egen princip-ram, men hur har denna rad av moraliska principer slagit rot i ditt inre? Du skulle gärna vilja påstå att det är på grund utav dig som du är den du är,  men om den sociala interaktionen så ofta understryks, måste det handla om en form av social påverkan. Vi influeras av andra, och vi vill gärna passa in. Det kan vara okej att sticka ut ibland,  men inte så pass myckat att du mister medlemskapet till den mänskliga gemenskapen. Så.. är du den faktiska makthavaren i ditt eget liv?

Vi råds till att vara kritiska till vårat eget omdöme, och det känns inte mer än rätt. Du skall gå din egen väg, men vad är din egen väg? Kan man ha en helt egen väg, eller är den egna vägen också ett socialt alster? Hur ska man kunna veta vad du egentligen vill, och vad som är någon annans ståndpunkt?

Vi vill främja den fria viljan, men vi uppmanar inte till anarki. Det kan kännas paradoxalt, men visst är det så att vi människor till en viss del föredrar att agera efter en viss ordning och ett regelverk. Majoriteten har medvetet valt att följa samhällets mönster. Kanske på grund av att trygghet är ett av de stora mänskliga behoven, men kanske är det också så att vi vill bli påverkade till att tycka någonting. Om ingen valt vad du ska tycka, vad skulle du tycka då?