Släpp aldrig taget.

Att se på mig är som att befinna sig på en plats som är vindstilla. Om du gör ett utbyte och istället är den jag är, kommer lugnet utbytas mot storm. Det är nu oväder, värre än orkan. Lamporna har slocknat och det råder total kortslutning. Liknande reaktion har aldrig skådats och hoppet är lika bortblåst som resterande. Paniken är här och har en övertagande roll. Allting verkar förbli. Miljoner saker som måste hanteras men ingenting som är under kontroll.

Mitt i denna yviga vind försöker jag hålla hatten min kvar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0