*
När du är ute och vandrar och du känner vinden trycka på bakifrån, och den inte längre blåser dig rakt i ansiktet. När du känner att du skulle kunna springa en mil utan att bli trött. Nästan som om du hade lyft på foten för att ta ett steg, men i stället rycks du med och följer brisens mjuka bana upp i luften. Du svävar enda tills du kommit fram. Då måste det väl vara rätt tid att vara ute vandra? Då måste det väl vara rätt väg du valt att vandra på?
Kommentarer
Trackback
