2008 - 09 - 03


bild: ramispics.blogg.se

Ovissheten äter upp mig inifrån. Jag grubblar, tänker och filosoferar. Gång på gång vandrar jag samma gator. Fram och tillbaka. Jag letar efter detaljer - specifika ting som får mig att förbi se allt det vackra i den omgivning som omsluter min värld. Därför väljer jag att vandra samma väg ännu en gång, och en gång till efter det.

Jag grubblar över det som varit, över det som kommer att bli, inte bli och över det som är nu. Du äter upp mig inifrån och jag låter dig göra det. Jag vill att du ska göra det, eftersom det är mitt enda sätt att ha dig nära.

Jag känner mig vilse även om jag gått här förr. Jag känner mig bortkommen samtidigt som jag vet vart jag borde gå, men du gör mig tveksam. Du får mig att tvivla på det jag egentligen tror är sant. Jag låter dig omsluta min värld. Jag låter dig göra det, just för att du är du.

Snälla, kära... Låt mig få förstå. Öppna mina ögon och låt mig få se allt det vackra världen har att ge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0