Allting som jag borde veta, och det som jag redan känner till.
Utanför ser jag att löven börjat falla. Samtidigt tänker jag på vad som kunde ha vart och på vad som fortfarande kan bli. I samma takt som ett löv lämnar sitt träd, lika snabbt tappar jag mitt mod när det väl sätts på prov. Kanske kunde jag gå vidare till en ny tid, precis som årstiderna gör. Om jag bara visste vad som var möjligt, vad som är meningen och hur det går till. Det är tydligt att det ligger någonting i luften, både när det kommer till hösten och det som saknar ord.
Kommentarer
Trackback
