Att leva ett liv i synvilla. En verklighet men miljoner tolkningar och perspektiv.
Hela vårt liv kretsar kring vårt tänkande och vår inställning till det vi bemöter genom livets långa lopp. Den föreställningen vi har om någonting är den upplevelsen vi synar och får. Även den trosföreställningen vi har är det agerande vi utgår och handlar ifrån. Har du någon gång upplevt hur fel allting känns ena dagen, och nästa dag gällande samma fenomen eller i samma situation känns det lustigt nog bra? Har situationen hunnit förändras under natten, eller har ditt tänkande enbart hamnat i bättre banor och har du istället valt att belysa och framhäva de bättre sidorna just denna dag?
Vi människor tänker, grubblar och skapar uppfattningar utan empiriska grunder och mår också många gånger dåligt över detta. Kan det vara så att ju mindre vi tänker, analyserar och inbillar oss ju lättare blir det att leva? Är det inte också så att den sinnesstämningen vi har överförs till andra människor i vår omgivning? Kanske vore det lättare om vi lade ner alla idéfixeringar om hur verkligheten är och istället började leva utifrån den realitet vi bemöter.
Vad ser du?
